Den svaga ryggen

Hon ler men leendet når inte ögonen. Det stora mörka håret som är fullt av gråa slingor faller i vågor nerför hennes nacke.

En vacker kvinna, tänker Peter. Eller hon skulle vara ännu vackrare om det inte var något med hennes ögon. De har slocknat på något sätt.

"Jag skulle behöva stärka min rygg", säger hon.

Hur många gånger har inte Peter hört det här? Hur många gånger har han inte hört kommentaren "Jag har ont i ryggen, det beror på att min rygg är svag."

En märklig tanke, tänker Peter. Som om miljoner år av evolution där ryggraden och dess muskler hela tiden varit vår stomme plötsligt skulle ha gjort oss ynkliga och svaga.

"Min nedre rygg har sjunkit ihop sade läkaren. Det beror inte på att jag varit inaktiv. Jag har sportat hela mitt liv."

Kvinnans axlar åker upp mot öronen och bröstet skjuter ut ännu mera. Andas hon aldrig, funderar Peter.

"Jag har dansat förstår du. Och joggat så länge jag kan minnas. Dessutom går jag på gym."

"Men din rygg är ändå svag?"

"Jo, det är väl åldern tror jag."

Peter minns hur har också fick höra att hans rygg var svag när den började trilskas. Det är de djupa musklerna sades det. Eller så var det de djupa magmusklerna. Det hjälpte inte att Peter vägde 90 kilo muskler och hade styrketränat sin kropp från varje vinkel i femton år. Nej, någonstans fanns det nog en svag muskel.

När är det tillräckligt? funderar Peter. När är vi tillräckligt spända och starka för att vi inte ska få höra att värken beror på svaghet? Och sedan när vi är riktigt spända och starka får vi höra att vi har tränat för mycket. Eller fel.

Peter skakar på huvudet.

"Va?" Kvinnan stirrar på honom.

"Nej, det var inget, jag tänker bara att jag inte tror att din rygg är för svag. Tvärtom."

Kvinnan ser misstänksam ut. Peter känner igen minen och kroppsspråket. De kommer som med brevet på posten när han ifrågasätter någons tro eller sanning. Peter lutar sig lite framåt, dags att igen en gång inviga en som är oskuld när det gäller sanningen om hur ryggen är uppbyggd.

"Ryggen är aldrig för svag. Den är den starkaste delen av oss. Den bildar en kedja med nackmusklerna, axlarna, de stora sätesmusklerna, baksidan av låren, vaderna och fötternas och tårnas muskler."

Kvinnan ser ännu lite misstänksam ut. Peter fortsätter:

"Man skulle kunna säga att ryggen är vår äldsta del. Jag menar, när vi en gång i tiden var djur som simmade i vattnet fanns det bara ryggrad och ryggmuskler. Musklerna på framsidan har utvecklats senare, när vi klev upp på land och fick lemmar, armar och ben."

Peter fortsätter att förklara hur alla däggdjur och även ödlor och ormar har den här bakre muskelkedjan. På framsidan av kroppen hänger musklerna inte ihop på samma sätt som på baksidan.

"När din nacke spänns påverkar det hela bakre kedjan, från ditt bakhuvud ner till dina fötter. Alla kedjans muskler hänger ihop lite som tegelpannor. De nästlar sig in varandra och påverkar varandra."

Kvinnan ser ut som om hon skulle lyssna så Peter fortsätter. Han berättar hur ensamma och tunna magmusklerna är, hur de aldrig kan mäta sig med bakre muskelkedjans styrka. Han förklarar hur musklerna på framsidan av kroppen blir sämre och sämre på att dra ihop sig när den bakre muskelkedjan med åren blir kortare och starkare.

"När du joggar, när du dansar, när du går på gym så är det bakre kedjan du främst använder. Och även om du skulle försöka isolera musklerna på kroppens framsida när du tränar dem kommer bakre kedjan att vara med i arbetet."

Kvinnan ser fundersam ut nu.

"Det är ganska sällan någon klagar på ont i magmusklerna eller hur?" fortsätter Peter.

"Det är nästan alltid ryggen, nacken eller axlarna som gör ont. Eller så är det höftleden, armbågar, knän, vrister och så vidare. Alla leder som påverkas av den bakre kedjans dominans och stelhet."

Bli inte för ivrig, säger Peter till sig själv. Försök prata lite långsammare, ta det lite lugnt, låt saklig.

Han förklarar hur förkortningar i den bakre kedjan åstadkommer hjulbenthet, kobenthet, skolios, kutrygg, sneda tår, svankrygg. Det är muskelförkortningar som vrider benen fel i en led vilket på sikt leder till exempel till artros fortsätter han, väl medveten om att kvinnan sagt att hon har artros i ena höftleden.

"Så roten till problemet är inte svag rygg, roten är att den bakre kedjan gör för mycket, den tar över arbetet från framsidan mer och mer."

Peter andas ut och lutar sig bakåt. Kvinnan säger ingenting. De mörka ögonen ser lite mera levande ut. Har det tänts en liten gnista i dem? tänker Peter.

"Ja och den bakre kedjan drar inte bara ihop sig av vad vi gör fysiskt. Alla tankar, bekymmer, förtränga känslor sätter sig i den. Själv tror jag att vi blir mera spända av det än av vad vi gör fysiskt."

Kvinnan vaknar till liv.

"Jag har fått ta hand om alla i mitt liv, vet du. Ända sedan jag var liten. Min bror fick göra vad han ville, idrotta och vara med sina vänner. Jag var tvungen att hjälpa mamma och ta hand om gamla släktingar. Redan då."

Kvinnan berättar att hon aldrig har känt sig fri. Någonting, kanske sorg, fyller hennes ögon.

"Det har fortsatt hela mitt liv. Jag har fått ta hand om mamma och pappa. Och nu när de är döda sköter jag om mina gamla fastrar."

"Och din bror?"

Kvinnan fnyser till.

"Han har gjort fiin karriär. Han har aldrig tänkt på någon annan än sig själv. Han är viktig vd, ser du. Förstås hitta han en fru som har skött barn och hem. men det är ju inte hans fel, han har bara fortsatt såsom han blev uppfostrad."

Blev kvinnans käkar lite stelare? Åkte axlarna upp lite mera? Är det ilska som nu fyller hennes ögon?

Hon tystnar. Peter säger sakta:

"Vad jag jobbar med är inte att stärka ryggen. Tvärtom. Vi jobbar på att lätta på muskelspänningar, förlänga den bakre kedjan. Om den blir längre kan musklerna på framsidan av kroppen helt automatiskt jobba bättre. Och trycket på lederna minskar."

Kvinnan nickar.

"Bra. När kan vi börja stärka min rygg?"