Träning som medicin?

Publicerat 28.10.2022

"Aaaaaahhhh"

Perttu sträcker på ryggen och grimaserar. De svarta högskaftade gummistövlarna är leriga hela vägen upp till skaften. Svettdroppar rinner nerför Perttus panna. Flanellskjortan hänger löst kring hans kropp.

"Några sekunders paus!" säger han.

Orden kommer stötvis, käkmusklerna ser ut som knutar under skinnet.

Han lutar överkroppen bakåt och grimaserar så att tänderna syns. Sedan hugger han tag i spettet igen och sätter spetsen under ena ändan av stenen.

Med vänstra handen sveper han bort några gråa hårstrån från ögonen och lutar sedan hela sin tyngd på spettet.

"Fort! Får du en mindre sten dit under."

Perttu är före detta idrottsman. Eller han ser fortfarande ut som en idrottsman. Hans skjortärmar är uppkavlade och de spända underarmarna vittnar om otaliga timmar med spelklubba i handen, i gym och kanot.

"Saa..... n" Perttus ena fot slintar och han tappar balansen. Han blir sittande på marken bredvid stenen och skakar på huvudet. För inte länge sedan sade Perttu att han inte kan sitta. För då känner han hur trött han är.

Perttu har tränat sedan barnsben. För honom är idrott och motion nästan religion. Träning är hans medicin. Är du förbannad? Spring det av dig. Är du ledsen? Lyft tyngder. Börjar du få fläsk runt midjan? Träna mera.

Sällan tänds en sådan sammanbiten glimt i Perttus ögon som när någon frågar om han inte borde ta det lite lugnare, han har ju trots allt opererat flera leder. "Det är alla gånger bättre att slita och hålla på än att sitta stilla. Så är det nu bara!"

Perttu har suttit nästan en minut på gräsmattan. Han grimaserar fortfarande och griper tag i sina högra stövel. "Jävla kramp!"

Stöveln åker av och Perttu försöker röra på tårna för att lindra krampen i fotvalvet. Den högra stortån har vikit sig inåt, en stor benklimp har omslutit leden. En så kallad hallux valgus. "Ähh, det är ärftligt", säger Perttu första gången han hör en läkare nämna de latinska orden som betyder sned stortå.

Krampen släpper sitt tag och Perttu börjar dra stöveln på sig igen. De klarblåa ögonen som är omgivna av rynkor tittar ner mot stranden.

"När den här jävla stenen är åtgärdad är det dags att ta itu med vassen."

"Pappaaa!!" Den linluggade pojken står en bit ifrån och tittar på Perttu. "Kommer du och simma med mig?"

Rynkorna i Perttus panna blir djupare. Rösten förändras på något sätt, den blir hårdare.

"Jag hinner inte nu! Fråga mamma."

Linluggen börjar springa i riktning mot bastun, förbi vedhögen där inte en enda vedklabb sticker ut för mycket.

"Jävla sten!!" Perttu hugger tag i stenkanten med sina bara händer.

På kvällen har den lilla vinden mojnat ytterligare. Vattnet vid vassen ligger spegelblankt. Högar med huggen vass har flutit iland. "Morgondagens projekt", säger Perttu.

Han står utanför bastun vars skorsten släpper ut moln av rök. Perttu lyfter en gammal och rostig skivstång upp och ner, upp och ner.

Ryggraden i hans bara rygg syns knappt, den har sjunkit in och nästan försvunnit mellan de tjocka muskelbuntarna i nedre ryggen. Det enda som syns mellan musklerna är ett blekt ärr.

Perttu låter skivstången vila på axlarna en stund. Andas han? Det låter så, men bröstkorgen rör sig inte. De nedersta revbenen står ut så att de nästan spränger skinnet.

"Kvällsmaten smakar mycket bättre om man tar i lite före bastun" får han fram mellan läpparna.

Och så lyfter han skivstången igen.

PONTUS