Sixpacken och den spända ryggen

Palde släpper hantlarna i golvet med en duns och kastar en blick i spegeln. Han spänner de bara magmusklerna så att de avtecknar sig tydligt genom det tunna skinnet. Sedan nickar han nöjt.

"Sixpack, huh? När hade du senast en sån?"

Peter ignorerar frågan. Hans blick är fäst vid de nedersta revbenen i Paldes bröstkorg. De sticker ut som en vass kant just ovanför magen.

"Andas du alls?" frågar han.

Paldes ansiktsuttryck förändras. Han rynkar pannan och stirrar på Peter.

"Va?"

"Ja du har ju en fin sixpack men är du medveten om att dina nedersta revben är kraftigt framskjutna?"

Palde drar in magen vilket får revbenen att sticka ut ännu mera.

"Nå va spelar det för jävla roll?"

"Det är ett tecken på en muskelförkortning i ryggen. En förkortning som leder till att dina magmuskler inte kan arbeta som de borde."

Palde börjar skratta.

"Nä nu får du ge dig! Påstår du att jag har dåliga magmuskler? Se nu!"

Palde spänner den hårda magen igen.

"Du har lyckats träna dem tjocka och äta så att fettet försvunnit från dem jo, men mellan dina träningspass och ditt flexande framför spegeln sover dina magmuskler."

Palde fnyser.

Peter fortsätter:

"De raka magmusklerna, den så kallade sixpacken, har också som uppgift att hålla revbenen i rätt position. Något som är omöjligt om ryggen är för spänd. Och när den är spänd är magmusklerna slappa."

Palde blänger under sina tunna, ljusa ögonbryn.

"Lägg dig på rygg på golvet, kom igen, ligg ner på rygg med raka ben."

Palde muttrar något om att han inte hinner med det här, han har muskler att träna, men han lägger sig ner på rygg bredvid träningsbänken.

Peter ber honom sträcka benen raka och föra fötterna ihop.

"Låt tårna peka mot taket, bra. Och nu kan du föra armarna riktigt nära kroppen, så att de nuddar den, och handflatorna kan peka mot taket."

Palde kämpar för att få armarna närmare kroppen. Hans haka åker upp mot taket.

"Räta ut nacken", säger Peter. "Ok. I den här ställningen skulle det kunna gå en rak linje från ditt bröstben till ditt blygdben. Vad tror du?"

"Va menar du?" flämtar Palde.

"Jag menar att det skulle kunna gå en rak linje från ditt bröstben just nedanför halsen ända till ditt kön. Det gör det om ryggmusklerna har sin naturliga längd."

Paldes nedersta revben sticker nu ut ännu mera, de pekar upp mot taket. Nedre ryggen är som en spänd båge.

"Nää vafan." Palde kastar sig upp.

"Kan du knäböja?" undrar Peter.

Palde stirrar på honom.

"Nå förstås, va tror du? Jag kyykkär varje vecka."

"Kan du knäböja så att du håller fötter och knän ihop?"

Palde börjar föra fötterna ihop.

"Utan skor", säger Peter.

Palde muttrar men sparkar bort sina skor. Hans fötter ser smala ut i de tajta strumporna. Han för sina fötter ihop, står och svajar och spänner blicken i Peter. Peter tänker att det skulle rymmas en kudde mellan Paldes knän, så hjulbent är han.

"Får du knäna ihop?"

Palde är tvungen att böja sina ben en aning för att kunna pressa ihop knäna. En ny svettdroppe dyker upp i hans panna.

"Och nu", fortsätter Peter. "Knäböj. Sjunk ner med baken, sakta, saktaaa, utan att fälla överkroppen framåt. Håll fötter och knän ihop."

Flera svettdroppar uppenbarar sig i Paldes panna. Han skakar men kommer inte längre ner än halvvägs.

"Kan du fortsätta knäböja så att du sätter dig på dina vader. Apppapppaaaa, håll knän och fötter ihop."

"Det går inte för helvete!"

"Lyft upp hälarna från golvet, då kanske det går."

Paldes hälar lättar från golvet, han fäller överkroppen framåt och lyckas sätta sig på sina vader. Knäna åker isär.

"Ok, pressa ihop knäna och lägg händerna på golvet, bredvid dina fötter. Bra! Försök nu slappna av nacken, låt pannan sjunka mot dina knän."

Paldes flämtningar är höga nu. Två medelålders män som är upptagna borta vid bänkpressen stannar upp och stirrar på Palde och Peter.

"Krama nu dina knän med ena armen. Bra. Och sedan andra armen. Tänk dig att du vill gömma hela din framsida, krypa ihop som ett ägg."

"Voi jävlarrr mina främre lår! Och vrister!"

Palde kramar sina knän som han förtvivlat försöker hålla ihop, han gungar fram och tillbaka på sina tår för att inte tappa balansen.

"Prova nu att sakta lägga ner dina hälar på golvet", säger Peter.

Palde flämtar och stönar, han tappar balansen och lägger sig på rygg på golvet. Hans bröstkorg åker upp och ner.

"Lätt?" undrar Peter.

"Nej faan, helt omöjligt!"

"När du klarar av den där rörelsen utan någon svårighet har du längd i ryggen. Den är svår när ryggsidan är kort. Och när ryggsidan är kort fungerar kroppen aldrig optimalt."

Palde sätter sig upp. Hans ben darrar som asplöv i vinden. Han suckar, sätter händerna mot träningsbänken och skuffar sig upp.

Sedan speglar han sin bara överkropp igen. Han stirrar på revbenen och fingrar på dem.

Han hugger tag i ett par hantlar och svingar dem upp till axlarna. För att klara det svankar han ryggen och skjuter fram revbenen ännu mera.

"Kanske det", säger Palde mellan sammanbitna tänder och kastar en blick på Peter via spegeln. "Men hellre är jag spänd än ser ut som en hög med skit."